I helgen var jag i Långberget, i Värmlandsskogarna. Långberget ligger nära Sysslebäck, en liten håla av alla hålor i Värmland. Vi åkte ned på torsdag och stafetten gick på Lördag. På fredag blev det lite skidåkning och testning av banan.
Vi ställde upp med ett bra lag med målsättning att ta medalj, och åkte alla på topp så skulle inte det vara någon omöjlighet. Jag åkte första sträckan, Anders Svanebo andra och Anders Jonsson sista. Min taktik var att följa med och inte tappa något så Anders S kunde gå ut med täten på andra sträckan. Jag vet att min skejtform på slutet har varit bra, i Gällivare förra helgen så gjorde jag ett bra lopp trots att jag valde fel skidor. Så jag hade absolut ingen respekt för att jag ställdes mot världscupåkare och åkare som är med i utvecklingslandslaget, med bra skidor och bra form är jag lika bra som dem.
När väl starten gick så lade jag mig långt bak i klungan och lät de andra stimma omkring de första kilometerna. Jag försökte avancera där jag inte behövde förlora energi i onödan. Skidorna var strålande, superglid. Så in mot varvning på 5 km slingan som skulle avverkas två gånger så gick jag upp i tät enbart för att bromsa och få styra klungan. Det gick helt enligt plan, jag kände mig pigg, när det var cirka 4 km kvar av loppet så ryckte Emil Jönsson, jag hakade snabbt på och kände att detta kan vara en ypperlig chans att skaka av sig åkare och ge mina lagkompisar ett bra utgångsläge. Jag kunde hänga på Emil ett tag och kände att det blev lucka bakom, ett läge jag gillar. Meeeen, kroppen svarare inte trots lugn åkning under stora delar av loppet. Jag kunde inte fortsätta åka på utan var tvungen att sakta ned och invänta klungan, mjölksyran i benen var enorm, något stämde inte i kroppen. Jag fick därefter kriga för att ta mig i mål och minimera tiden till de framförvarande. Det var inget bottenlopp men absolut inget jag är nöjd med, jag gjorde allt rätt och kom till en situation i loppet jag verkligen gillar, men denna gång var inte kroppen och benen på topp. De andra i laget gjorde bra prestationer och vi slutade på en mycket fin sjätteplats.
Nu är säsongen över för min del. En säsong som ni alla som följt mig märkt inte varit någon strålande sådan. Jag är nöjd med några skejtlopp och jag känner att min kapacitet har höjts trots allt jag gått igenom. Nu blir det en viloperiod där jag ska komma igång med löpträningen. V 17 börjar hårdträningen igen. Jag ser framemot det mer än någonsin. Jag kommer inte höja min träningsmängd så mycket, det primära är att få vara frisk, skadefri så kommer det gå fint.
Glad påsk alla och tack för att ni är så många som följer mig. Jag hoppas få visa upp ännu mer till nästa vinter, men först en härlig och tuff träningssommar som ni inte får missa!
Har ni lite att göra eller har en förkärlek till mjölksyra så får ni gärna utmana mig och mina träningskompisar, vi har börjat med tidtagning uppför trapporna på Norraberget, med start på Baldersvägen och målgång där trapporna tar slut. Min rekordtid är på 1 min och 33 sek. Jag kommer uppdatera så fort jag slår ny rekordtid. Kör hårt!
Jag vet att brutet revben eller spricka inte behandlas på sjukhuset utan är mest ett konstaterande plus att få tala med en läkare och få mer information om läkeprocessen osv. Med tanke på att det inte blev någon röntgen så hade läkaren svårt att veta om något var brutet, spricka eller inte. Det känns väll inte skitbra men jag hoppas det inte är så farligt så jag kan åka de sista tävlingarna nu, de som jag laddat för och därav den tunga träningen denna vecka som jag hoppas få kompensation av till tävlingarna. Det blev efter allt en ganska bra vecka, 20 timmar träning och 25 timmar jobb. Jag fick också på sjukhuset ta blodtrycket som i höstas efter hjärnskakningen inte var helt bra, det visade sig vara mycket bättre nu.
